|

|

Senaste uppdatering: 22 februari
2026
Varför är iranier lika hatade som
svenskar?
Stockholmian
– I kommentarsfälten på svenska sociala medier, till exempel på TikTok, syns
många inlägg som öppet riktar hat, hån och till och med hot mot iranier. I
dessa sammanhang kallas iranier för etiketter som ”rasister”,
”främlingsfientliga” eller ”svartskallar som tror att de har blivit
svenskar”. Tonen är hård, omdömena generaliserande och avsikten tydlig: att
misstänkliggöra och stöta bort.
Men det finns en tankeväckande aspekt: samma grupper som hyser hat mot
iranier uttrycker i lika hög grad hat mot svenskar. Den grundläggande frågan
är varför iranier – trots att de är invandrare – utsätts för samma nivå av
fientlighet som svenskar.
Svaret är, trots det yttre intrycket, enkelt: därför att en stor del av
iranier bosatta i Sverige medvetet och frivilligt ser sig som en del av det
svenska samhället och försvarar dess grundläggande värderingar.
Det handlar inte om ”ras”; det handlar om värderingsmässig samhörighet.
Det hat som uttrycks av islamistiska strömningar, delar av extremvänstern
och radikala feministiska eller västfientliga ideologiska krafter riktar sig
i grunden mot ”Sverige” som värdesystem: yttrandefrihet, jämställdhet mellan
kvinnor och män, sekularism, rättsstatens principer, individuellt ansvar och
civil ordning.
Den som står i linje med detta värdesystem betraktas av dessa krafter som en
”förrädare”, även om personen etniskt eller till det yttre inte är svensk. I
detta perspektiv är en iranier som:
- inte skuldbelägger offret när en kvinna utsätts för våldtäkt,
- uttrycker medkänsla vid nationella tragedier i Sverige i stället för
skadeglädje,
- inte önskar auktoritära ledares som Vladimir Putin seger mot Ukraina och
Europas säkerhet,
- inte anser att attacker mot polisen och brännande av polisbilar är
legitima handlingar,
- inte kräver separata lagar baserade på kön eller religion,
- inte kallar hårdare åtgärder mot organiserad brottslighet för ”rasism”,
- med respekt hissar den svenska flaggan vid sitt barns studentfirande,
-
vill inte göra värdsamhället likt det ställe de har flytt från,
i praktiken försvarar just de värden som det svenska samhället vilar på.
För krafter vars projekt är att försvaga social sammanhållning, öka
polarisering och skapa instabilitet är en sådan invandrare till och med
farligare än en infödd svensk. Varför? Därför att han eller hon rubbar
berättelsen om en ofrånkomlig konflikt mellan invandrare och värdsamhälle.
Iranier är en av de få större invandrargrupperna från Mellanöstern i Sverige
som i bred utsträckning har etablerat sig på arbetsmarknaden och i högre
utbildning, är väl representerade inom kvalificerade yrken, betonar barnens
utbildning och kulturellt har anpassat sig till samhällets moderna
principer.
Denna samhörighet är inte slumpmässig. Många iranier valde Sverige just på
grund av attraktionskraften i dessa värden – individuell frihet, juridisk
jämlikhet och rättsstatens principer. Det är därför naturligt att de inte
förblir tysta när dessa värden hotas.
Men i ögonen på västfientliga krafter betraktas en sådan invandrare som
”självförnekande” – någon som i stället för att ansluta sig till
konfrontationsprojektet står sida vid sida med värdsamhället.
Ett vanligt verktyg är det instrumentella bruket av ordet ”rasist”. Varje
kritik mot kriminella beteenden, varje krav på lagens tillämpning, varje
motstånd mot könssegregering eller religiösa särkrav bemöts omedelbart med
denna etikett.
Målet är inte en moralisk diskussion; målet är att tysta. När en iranier
säger ”brott ska bestraffas oavsett nationalitet” och genast kallas
”rasist”, är budskapet tydligt: antingen är du med oss, eller så betraktas
du som motståndare.
Hatet mot iranier är i själva verket ett hat mot ”den lyckade
integrationsmodellen”. En iranier som försvarar kvinnors frihet, tror på
sekularism, stödjer polisen mot gatvåld och ser sig både som iranier och som
en del av det svenska samhället underminerar berättelsen om permanent
offerstatus och ideologiska getton. Han eller hon visar att man kan vara
invandrare och samtidigt förbli lojal mot värdsamhällets civila ordning och
värderingar.
Det är just detta som extremistiska strömningar har svårt att tolerera.
Frågan ”varför är iranier lika hatade som svenskar?” har ett bittert svar:
Därför att de i många fall står axel vid axel med svenskar i försvaret av
det svenska samhällets värden.
När konfliktlinjen inte dras efter etnicitet utan efter värderingar kommer
varje person som placerar sig på den västerländska demokratiska sidan att
bli måltavla – oavsett om han heter Lars eller Arash.
Följ stockholmare på din favorit socialmedia

|


|