Senaste uppdatering: 22 februari 2026
Varför är iranier lika hatade som svenskar?

Stockholmian – I kommentarsfälten på svenska sociala medier, till exempel på TikTok, syns många inlägg som öppet riktar hat, hån och till och med hot mot iranier. I dessa sammanhang kallas iranier för etiketter som ”rasister”, ”främlingsfientliga” eller ”svartskallar som tror att de har blivit svenskar”. Tonen är hård, omdömena generaliserande och avsikten tydlig: att misstänkliggöra och stöta bort.

Men det finns en tankeväckande aspekt: samma grupper som hyser hat mot iranier uttrycker i lika hög grad hat mot svenskar. Den grundläggande frågan är varför iranier – trots att de är invandrare – utsätts för samma nivå av fientlighet som svenskar.

Svaret är, trots det yttre intrycket, enkelt: därför att en stor del av iranier bosatta i Sverige medvetet och frivilligt ser sig som en del av det svenska samhället och försvarar dess grundläggande värderingar.

Det handlar inte om ”ras”; det handlar om värderingsmässig samhörighet.

Det hat som uttrycks av islamistiska strömningar, delar av extremvänstern och radikala feministiska eller västfientliga ideologiska krafter riktar sig i grunden mot ”Sverige” som värdesystem: yttrandefrihet, jämställdhet mellan kvinnor och män, sekularism, rättsstatens principer, individuellt ansvar och civil ordning.

Den som står i linje med detta värdesystem betraktas av dessa krafter som en ”förrädare”, även om personen etniskt eller till det yttre inte är svensk. I detta perspektiv är en iranier som:

- inte skuldbelägger offret när en kvinna utsätts för våldtäkt,

- uttrycker medkänsla vid nationella tragedier i Sverige i stället för skadeglädje,

- inte önskar auktoritära ledares som Vladimir Putin seger mot Ukraina och Europas säkerhet,

- inte anser att attacker mot polisen och brännande av polisbilar är legitima handlingar,

- inte kräver separata lagar baserade på kön eller religion,

- inte kallar hårdare åtgärder mot organiserad brottslighet för ”rasism”,

- med respekt hissar den svenska flaggan vid sitt barns studentfirande,

- vill inte göra värdsamhället likt det ställe de har flytt från,

i praktiken försvarar just de värden som det svenska samhället vilar på.

För krafter vars projekt är att försvaga social sammanhållning, öka polarisering och skapa instabilitet är en sådan invandrare till och med farligare än en infödd svensk. Varför? Därför att han eller hon rubbar berättelsen om en ofrånkomlig konflikt mellan invandrare och värdsamhälle.

Iranier är en av de få större invandrargrupperna från Mellanöstern i Sverige som i bred utsträckning har etablerat sig på arbetsmarknaden och i högre utbildning, är väl representerade inom kvalificerade yrken, betonar barnens utbildning och kulturellt har anpassat sig till samhällets moderna principer.

Denna samhörighet är inte slumpmässig. Många iranier valde Sverige just på grund av attraktionskraften i dessa värden – individuell frihet, juridisk jämlikhet och rättsstatens principer. Det är därför naturligt att de inte förblir tysta när dessa värden hotas.

Men i ögonen på västfientliga krafter betraktas en sådan invandrare som ”självförnekande” – någon som i stället för att ansluta sig till konfrontationsprojektet står sida vid sida med värdsamhället.

Ett vanligt verktyg är det instrumentella bruket av ordet ”rasist”. Varje kritik mot kriminella beteenden, varje krav på lagens tillämpning, varje motstånd mot könssegregering eller religiösa särkrav bemöts omedelbart med denna etikett.

Målet är inte en moralisk diskussion; målet är att tysta. När en iranier säger ”brott ska bestraffas oavsett nationalitet” och genast kallas ”rasist”, är budskapet tydligt: antingen är du med oss, eller så betraktas du som motståndare.

Hatet mot iranier är i själva verket ett hat mot ”den lyckade integrationsmodellen”. En iranier som försvarar kvinnors frihet, tror på sekularism, stödjer polisen mot gatvåld och ser sig både som iranier och som en del av det svenska samhället underminerar berättelsen om permanent offerstatus och ideologiska getton. Han eller hon visar att man kan vara invandrare och samtidigt förbli lojal mot värdsamhällets civila ordning och värderingar.

Det är just detta som extremistiska strömningar har svårt att tolerera. Frågan ”varför är iranier lika hatade som svenskar?” har ett bittert svar:

Därför att de i många fall står axel vid axel med svenskar i försvaret av det svenska samhällets värden.

När konfliktlinjen inte dras efter etnicitet utan efter värderingar kommer varje person som placerar sig på den västerländska demokratiska sidan att bli måltavla – oavsett om han heter Lars eller Arash.

Följ stockholmare på din favorit socialmedia