Senaste uppdatering: 1 januari 2026
Trump och det ”uppenbara hatet” mot EU och Euro: varför vår och våra barns framtid är knuten till ett enat Europa och en stark valuta

Stockholmian - Donald Trump har länge varit ovanligt tydlig med sin syn på Europeiska unionen: han ser den inte som en partner, utan som ett projekt som i grunden är misstänkt – och som helst ska pressas, splittras eller köras över. Det är ingen ”tolkning mellan raderna”, utan något han själv har sagt rakt ut vid flera tillfällen.

Sveriges tidigare statsminister Stefan Löfven berättar till exempel att Trump i ett samtal hävdade att EU grundats ”bara för att ställa till problem för USA”. Löfven beskriver mötet och den senare telefonkontakten som ”surrealistisk” – och kopplar Trumps världsbild till idén om den starkes rätt, där ett fåtal stormakter ska ”bestämma”.

Ett svagare EU är en strategisk vinst för Trump
Det spelar roll att ta detta på allvar. För Trumps återkommande angrepp handlar inte bara om retorik – de hänger ihop med en politik som i praktiken tjänar på ett Europa som är splittrat och lättare att pressa land för land.

I handelsfrågor har han gång på gång beskrivit EU som en motståndare och hotat eller drivit på med tullar för att tvinga fram eftergifter. Reuters har tidigare rapporterat om hur EU haft svårt att ens ”få honom till bordet” i tullförhandlingar, samtidigt som hans administration hellre undviker att behandla EU som en samlad aktör.

Och när Trump dessutom återkommande visar ointresse för internationell rätt och etablerade spelregler – vilket Löfven pekar på – blir slutsatsen obehagligt enkel: ett enigt EU är ett hinder för en mer renodlad maktpolitik.

Varför detta är avgörande för oss i EU – och för våra barn
För oss som bor i EU är poängen inte att ”tycka om EU” som idé. Poängen är att EU är vår praktiska skyddsstruktur i en värld där stormaktsrivalitet, ekonomiska påtryckningar och teknikdominans blivit vardag.

Det gäller särskilt pengar och betalningar. Över 60 (enligt Omni/FT: 68) ekonomer har nyligen varnat EU för att om projektet med digital euro fallerar riskerar Europa att tappa kontrollen över något av det mest grundläggande i ekonomin: själva betalningsinfrastrukturen. De pekar på hur beroendet av USA-dominerade betalsystem och digitala tjänster gör Europa sårbart för geopolitisk press och kommersiella intressen utanför Europas kontroll.

Det här är kärnan: en stark union och en stark valuta är inte symbolpolitik – det är handlingsfrihet. Om Europa blir ett lapptäcke av beroenden (finansiellt, tekniskt, militärt) blir vi i praktiken tvungna att anpassa oss efter andra. Och det är våra barn som kommer leva längst med konsekvenserna.

De senaste månaderna har ändrat stämningen i Europa
Efter den senaste tidens utveckling – med skärpta motsättningar, hot om tullar och ett allt mer transaktionsinriktat stormaktsspel – har många européer fått en mer konkret relation till vad EU faktiskt är: en försäkring mot att varje land ska stå ensamt när trycket kommer.

Det märks också i att frågor som tidigare kändes tekniska (som digital euro) nu diskuteras som suveränitet och säkerhet, inte bara ekonomi.

Brexit som varnande exempel – och Trumps ”tomma ord”
Britterna är ett levande exempel på hur dyrt det kan bli att kliva ur ett gemensamt projekt i tron att man ska ”klara sig bättre själv”. Flera mätningar pekar på en tydlig opinionstrend där fler britter i efterhand anser att Brexit var fel beslut. I en YouGov-genomgång fem år efter utträdet uppgav exempelvis 55% att det var fel att lämna EU.

Och det är här Trumps löften om ”närmare samarbete” med länder utanför EU ofta har visat sin verkliga natur: när det blir skarpt läge prioriteras USA:s kortsiktiga intresse, inte långsiktiga partnerskap. I en sådan värld är det naivt att tro att enskilda europeiska länder – var för sig – får bättre villkor än vad EU kan förhandla fram tillsammans.

Europa är starkare än många tror – och berättelsen om att Europa ”släpar efter USA” är ofta mer förenklad än sann
Det påstås ofta att Europa har hamnat ekonomiskt på efterkälken jämfört med USA. Men ekonomen och Nobelpristagaren Paul Krugman menar i en debattartikel i Le Monde att den bilden vilar på betydligt skakigare grund än vad många tror. Visst har produktiviteten i USA vuxit snabbare än i Europa under de senaste 25 åren, men Krugmans poäng är att gapet nästan helt kan förklaras av en enda faktor: USA:s starkare tillväxt inom tekniksektorn.

Det är en viktig nyansering. När man ser på hela ekonomin med ett enda mått kan det låta som att Europa är svagt på bred front. I själva verket handlar skillnaden i stor utsträckning om att just tekniksektorn har dragit iväg mer i USA. Krugman ställer därför den avgörande frågan: säger statistiken verkligen det som föder europessimismen – eller läser vi in mer än vad siffrorna faktiskt visar?

Han lyfter också att produktivitetsvinster från ny teknik ofta överskattas. Att Silicon Valley går starkt betyder inte automatiskt att hela samhället får del av framgångarna. Även om vissa indikatorer ser bättre ut i USA är det långt ifrån självklart att vinsterna sprids brett eller snabbt kommer majoriteten till del.

Här syns Europas styrka tydligare. Europas ekonomi handlar inte bara om att maximera enstaka tillväxttal – utan om att kombinera stabilitet, starka institutioner, hög livskvalitet och förmågan att omvandla ekonomisk utveckling till trygghet och välfärd. Om produktivitetsgapet främst beror på tech, är slutsatsen inte att Europa är ”svagt”, utan att den populära berättelsen om Europas underläge är överdriven – och att potentialen är stor när Europa växlar upp innovation och skalar teknikbaserade verksamheter.

Slutsatsen blir enkel: Europa är starkt, och avståndet till USA är mindre – och mer koncentrerat till en specifik sektor – än vad många föreställer sig. Ofta är problemet inte Europa, utan den missvisande historien som berättas om Europa.

EU måste vara en aktör – inte en spelplan
Man behöver inte idealisera EU för att se verkligheten: Trump har öppet visat förakt för unionen och föredrar ett Europa som är mer splittrat, mer beroende och lättare att pressa. Löfvens beskrivning av Trump som ”surrealistisk” är inte en anekdot – det är en varningssignal om hur beslutsfattande kan se ut när makt går före regler.

Därför är den viktigaste europeiska reflexen just nu: håll ihop. Bygg finansiell och teknisk motståndskraft. Skydda euron och stärka Europas förmåga att agera gemensamt. Inte för att EU är perfekt – utan för att alternativet i dagens värld är att bli formad av andras vilja.

Följ stockholmare på din favorit socialmedia